Ja då hände det...

...det som vi bara gått och väntat på!
B ger alltid marsvinen frukost. Vi öppnar luckan på ovansidan av buren och så får han lägga ner maten där. Ofta, ofta hänger han över kanten och sträcker ner maten så att Lill-Lill (mesproppen Tjoddan skulle aldrig komma på tanken!) kan äta ur handen på honom.
Och jag och M har sagt så många gånger att "en vacker dag..." Och den vackra dagen kom idag. B står där med sin (söndertuggade, det är ju så gott) päronbit nedsträckt mot Lill-Lill. Jag vänder ryggen till i två sekunder. Hör ett brak och ett iltjut. Och där ligger ungen! Hela ungen. Ihoptryckt. Nedklämd. Inne i marsvinsburen! Stackars marsvinen fick väl en smärre chock!!
Stackars Benjamin med. Mycket gråt. Mycket sågspån. Och två små, små jack i underläppen. Ja, det var synd om honom. Men ändå ganska svårt att hålla sig för skratt... ;)