Det blir inte alltid som man tänkt sig!

En underbar sommardag! Termometern i köket visade på nästan 30+ i skuggan.

Hade eftermiddagsplanen färdigsmidd och klar inne i huvudet!

När det var sovdags för lilleman skulle vi promenera ner till stranden.

Fast det blev en liten avikelse i planen redan där. B var svårsövd för en gångs skull så det fick bli en liten extrarunda i skogen.
Men det gör inget, ingenting alls. Jag behöver röra på mig så det var bara bra!

Äntligen stranden! Två år sen jag låg på stranden sist!
(Eller två år och två veckor om man ska vara petig. Jag och Linda. Jag gick och väntade spänt på att mensen inte skulle komma. En vecka senare kissade jag positivt på en liten pinne... Men det är en helt annan historia!)

Sovande son. Jag fick i och för sig bråka med parasollet i ca tio minuter innan jag fick det att stanna kvar, trots de små vinpustarna som kom ibland. Men det gör ingenting det heller...

Allt man behöver för en skön egen stund i solen!

Mmm, so far so good!

Efter att jag legat en 20, kanske t.o.m. 30 minuter. Och efter att B endast sovit mindre än halva sin lur. Då!!

En j..la unge kommer på sin cykel. Ställer sig typ tre meter ifrån oss och börjar trycka på nån jäkla tuta på styret. Om och om och om igen! Helt frenetiskt! TUT TUT TUT TUUUT! Samtidigt som han gastar "Mamma, du måste komma nu! Mamma, jag såg en brännmagnet!" (Magnet? Det heter MANET unge!!!)

Behöver jag säga mer??? Vaken son. Mycket ledsen sådan dessutom. Tro fasen det, han hade ju inte sovit klart!!!

Jag gjorde ett tappert försök att få honom att somna om. Gick fram och tillbaka på stranden fyra gånger, samtidigt som jag fantiserade om hur B slaktade pojkens sandslott!!! Men det skulle inte sovas mer...

Så det var den sköna dagen på stranden det.

Jaja, det kommer fler soliga dagar. Nytt försök då, låååångt ifrån andra ungar!