Ett år...

Ett år sen den där hemska, hemska dagen...
I ett år har jag gått och stängt in allt det ledsna och onda.
Vill släppa ut det men min hjärna samarbetar inte!
Låg vaken i natt vid samma tid som Simon ringde och sa de där fruktade orden. Försökte gråta lite men hjärnan börjar automatiskt tänka på en massa annat. Skit!!!

Men du ska veta Viktor, att jag tänker på dig varenda dag!!!
Saknaden är stor...