Som gravid drömmer jag sjukt mycket var natt. Jobbiga drömmar med otroligt starka känslor.
Inatt drömde jag att Viktor kom tillbaka. Att han inte lyckats utan överlevt.
Jag var så lycklig! Det var så mycket jag ville säga till honom. Men dels vågade jag inte, av rädsla att säga fel saker. Dels hade jag bråttom till jobbet... (Helt seriöst, hade Viktor dykt upp här o nu så skulle jag faktiskt skita fullkomligt i jobbet utan något som helst dåligt samvete!!!)
Lika lycklig som jag var i drömmen, lika olycklig har jag kännt mig sen jag vaknade.
Imorgon är det den 29e igen. Sju månader. Och jag vill fortfarande inte riktigt kännas vid att det verkligen har hänt...
Saknar. Längtar. Gråter.
Mummi
5 år sedan
3 kommentarer:
Förstår hur jobbigt det måste vara. Jag drömmer också, om min pappa, att han inte är död, och det känns så verkligt... Sen när man vaknar inser det att det bara var en dröm, att han faktiskt är död och aldrig kommer tillbaka... *kram*
Lilith:
Detta var första gången jag drömde om V sen han dog. Och genast blev smärtan och längtan så väldigt mycket mer påtagligt! Besvikelsen när jag vaknade var ENORM!
Kram!!
Det är bra att drömma! Det man inte tar hand om känslomässigt i vaket tillstånd ser kroppen och själen till att man handskas med när man sover, vilar etc. Ett hälsotecken. Skitjobbigt ja! Men bra!
Kram från kloge-faster
Skicka en kommentar