Obduktionen är klar och vi har fått veta vad min bror dog av.
Och nä, det kom inte som någon överraskning. Visste ju att det var så.
Men ändå har jag haft ett litet "hopp" om att det skulle vara något annat. Hjärtat som svek t.ex.
Inbillar mig att det skulle kännas lite, lite lättare då. Om inte annat så hade det varit lättare att förstå!
Sanningen är tung att bära.
Skulle kunna ge (nästan) vad som helst för att få träffa honom bara en enda gång till. Ge honom en kram. Prata lite med honom. Saknar... ♥♥♥
Mummi
5 år sedan
6 kommentarer:
*kramkram*
♥♥♥
Sv: Tack snälla du för komplimangen! Sånt värmer! :)
Carro:
Tack gumman!
Kram till dig med!
Lena:
Kramis!
Alicia:
Det var så lite så! :)
Skicka en kommentar