Rastlösa mamman...

Det hade nog vart ett mer passande namn på min blogg! De dagar, som idag, då jag inte har någonting alls inplanerat blir jag helt nipprig. Klättrar på väggarna bara en kvart efter att M kört till jobbet!
Men ändå kan jag på samma gång vara helt folkskygg, gå omvägar på mina promenader för att slippa springa på någon granne som jag då måste prata med. Sjukt? Japp!!
Vi bor på världens underbaraste ställe. Jag älskar verkligen omgivningarna här, med naturreservatet, havet, skogen m.m. Allt bara ett par minuters promenad bort. MEN - attans vad jag längtar in till stan på samma gång. Man blir lätt lite isolerad här ute. Även om jag kanske inte kommer umgås mer med folk inne stan (fast det tror jag att jag kommer...) så ser jag i alla fall människor när jag går ut på promenad. Här ute är det en stor händelse om bussen kör förbi typ... Och ändå vet jag att jag kommer längta tillbaka hit när vi flyttat härifrån. Splittrad människa!!!
Kommer sakna tystnaden här. Sitter ute på altanen nu och det enda som hörs är havets brus, vinden i träden, fågelkvitter och en gök som gal. Underbart...
Jaja, med tanke på hur vårt husletande går så blir vi nog kvar här ett tag till. Fast vi har väl lite börjat fundera på att hyra något inne i stan så länge. Men jag vägrar sätta mig i ett hyreshus!! SKA ha en uteplats som B kan leka och sova på!! Det finns ett parhus ledigt, som jag har bott i för 8-10 år sen - så jag vet att jag trivs där, men det ligger typ häck i häck med min mammas hus. Inget som stör mig, men M är väl inte helt pigg på det vilket jag kan förstå. Ingen drömmer väl om att bo granne med sin svärmor, hur trevlig och snäll hon än är! :)
Oj vad jag svävade iväg här... Det var ju min rastlösa förmiddag det skulle handla om! ;)
Med tanke på hur tidigt vår son vaknar så blir förmiddagarna här gaaaanska långa! Hade lite lätt panik i morse så jag tog B i vagnen och traskade iväg till skogen. Tänkte att han skulle tycka det var roligt att leka med pinnar o kottar och så. Aj vad jag bedrog mig!! Det enda han ville göra var att antingen sitta på en stock och sjunga "en kulen nattnattnatt" typ 127 ggr eller köra iväg med vagnen hemmåt igen.
Så efter att vi fikat lite (och sjungit "en kulen..." 127 ggr) så traskade vi hem igen. En något tålamodsprövande promenad... Så länge vi var kvar i skogen var det lugnt. Men när vi kom ut i sommarstugebyn! Jag lovar - inte en enda hade stängt sina grindar! Gissa vem som tvunget skulle springa in i varenda trädgård vi passerade? Och inte bara en gång utan minst tio i varje! Distrahera med något annat - inget som funkar på vår vilde. Har han bestämt sig för något spelar det ingen roll om du så lockar med tusen andra roliga saker!!! :)
När vi väl lyckats ta oss förbi alla dessa trädgårdar kom han istället på att han skulle slänga av sig stövlarna och traska på den leriga grusvägen i bara strumporna. Jag tog på stövlar - Benjamin tog av sig stövlar - jag tog på stövlar - Benjamin tog av sig stövlar... Till slut orkade jag inte mer utan satte en vilt skrikande kille i vagnen istället. Inte poppis alls!! :)

Nu körde grannen igång sin trimmer så jag tar tillbaks det där om tystnaden.... :(
Bara han inte väcker B för då jäklar!!! Morr!!!